Humör

Den annars så tysta Max låter sig höras när vi äter.
Idag när jag och sonen åt lunch så började han terrorisera sonen, han satt och tiggde och som grät till sist.
När han då förstod att vi inte brydde oss om honom så for han sur som ättika till rummet och drog ner filten ur fåtöljen och kura ihop sig i den. Där låg han och blängde på oss.

Sen tog vi en biltur till Solbacken i  nya transportbagen, första 100 metrarna var inte så kul, han började då beklaga sig men när jag stack ner handen så lugnade han ner sig och allt gick galant. På hemvägen var det inga problem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0